Ao Nang - Dag 4

Onsdag 9 Juli

Hade helt missat en dag och fick fixa om en smula i tidigare inlägg, vi var ju 3 nätter i Ao Nang kom jag på, haha.

Fjärde dagen var det dags att åka hem men vi spenderade lite tid nere vid Nopparat för att fundera lite över vad vi sett etc. Vi satt så pass länge att jag fick kort på både högvatten och när vattnet dragit sig tillbaka lite, men inte alls så mycket som det kan göra.

Högvatten
Mellanvatten
Och här sitter man och funderar ser jag, kanske inte helt fel att bara sätta sig och fundera med den här utsikten.

Fick en kompis också så vi delade på lite fikabröd som jag hade köpt. Här är det inget glufs även om damen ifråga tyckte det var riktigt smaskigt. Sen var det dags för en tupplur i sanden, inet för min del dock.
Jag fotade lite till, skadar ju inte att ha några hundra extra bilder.

Efter att ha funderat pratat med min nya hundkompis och sen funderat ytterligare styrde vi mot Phuket igen, men innan vi lämnade Krabi provincen blev vi nyfikna på att kika på nåt mer så när vi tankade passade vi på att fråga hur långt det var till en grotta vi såg en skylt om, svaret blev inte att det var en km vilket jag var säker på utan svaret blev att grottan var farlig och inte borde besökas och det gjorde vi inte heller. Om thai anser grottan osäker så skulle jag inte ta risken att få avsluta livet i ett enkelrum utan in/ utgång, fönster eller el etc. Vi tuffade vidare och stötte på en skylt om grottan "Tham Pet" Diamangrottan, det lät spännande så vi åkte dit.


Ganska lägligt, om nu regn kan komma lägligt, så hade vi precis komit in under bergväggen när det började ösregna. Där inne satt en ensam munk i en trästol, tyvärr lyckades vi ta kort när han inte var på plats(!?) Han var en trevlig lite udda munk som pratade på raskt. han hade väl rätt långtradigt att sitta där ensam kan jag gissa. Han frågade massa och berättade själv en massa. Jag hängde med i det mesta men ibland blev det lite väl ansträngande att följa allt som sas så jag vilade och kikade runt bland klipporna emellanåt och lyssnade lite om vart annat.

Han pekade sen bort mot ett bord där det stod två ficklampor, jag tyckte det räckte med den ena så Nui tog en och så gick vi bort mot grottöppningen.


Kliver ner i grottan, går någrameter och tar nån bild och klättrar upp för en hylla på högerflanken och ser ytterligare ett rum fast man måste gå ner och en annan väg
På väg tillbaka ser man grottöppningen och redan så här kort bit in i grottan är det totalt bäcksvart och jag ångrar att vi bara tog en ficklampa för det är inte direkt klinkergolv här inne så Nui får stanna och lysa framför mina fötter och växla så för att ta oss den lille biten tillbaka. Lampan är heller inte någon lyxmodell utan snarare ett hembygge som inte lyser så värst brett.Får syn på en fladdermus i ljusstrålen och lyckas dessutom fånga den på kortet i mitten.
Vi knallar vidare in i grottan och munken som jag trodde skulle följa med visar sig inte.Det extremt tunga mörkret, fladdermössen och kliandet på benen som vi inte vet var det var känns så där härligt kusligt, när man dessutom vet at det snart skymmer och det vräker ner ute blir stämningen ännu bättre. Nui är inte så sugen på att utforska vidare allt för mycke men hennes nyfikenhet tar oss vidare in förbi ett rum till ytterliggare en bit till förbi en smal passage och man få huka sig på flera ställen för att ite slå i huvet i droppstensformationerna.
Jag som inte visste vad som väntade blir förvånad och undrar hur stor grottan är och efter att ha passerat några större rum som kanske har fler ön en väg vidare och några riktigt trånga delar säger Nui ifrån att hon inte vill gå längre. Vi går ju sakta och får lysa mellan oss för att kunna gå så det tar ju lite längre tid att ta sig fram. Väggarna glittrar som bara den och man hör hur det droppar på avstånd.
Jag blir sådär extremt nyfiken och vill gå så långt man bara kan men eftersom Nui tycker det är obehagligt på riktigt och jag dessutom bara har en lampa så får jag ge mig. Jag testar att att ta mig fram ensam en bit med hjälp av videokamerans infraröda nattljus, grönvitt på skärmen men man ser en liten bit framför sig på skärmen, annars BÄCKSVART och så tyst det bara kan bli bortsätt från någon droppe som faller då och då. Man nästan väntar att man ska se något på videokamerans LCD skärm som man helst kanske inte vill se :) På ett ställe har allt dropvatten salats till ett litet kar och runt om blänker det som bara den.
Nui ber mig koma tillbaka så jag vänder mig mot henne och tar mig tillbaka, fast jag bra gärna hade velat veta vad som var snätt in till höger där det såg ut att finnas en passage vidare in.Passade på att ta lite foton med kameran för att se om det kunde ge en klarare bild av det runt oss men den lilla blixten lyser inte upp så jättemycket på det här stället, men på bilden ser man betydligt mer än vad lampar bjuder oss på. De tvåå bilderna ovan till vänster är på samma ställe med och utan blixt. Mittenbilden visar det vi ser med lampan och någonstans där framm till höger finns den där passagen som jag hade velat ta mig igenom.
På vägen ut, vilket förövrigt är nästan värre då man vänder ryggen mot det man inte vet, så stöter vi på en liten ödla som av någon anledning valt att bo där ljuset inte på långa vägar når in.Efter att ha gått en bit tillbaka kan man skymta ljuset från utgången, uppe på bilden till höger, fast att det bara är "fladdermusvägen" som man kan ta sig raka vägen mot ljuset.
Nästan ute men man luras lätt på bilderna med blixt och tror att det är ljust så jag tog några bilder utan för att se det man själv såg.
Lagom tills vi kommit ut har regnet slutat och en man kommer förbi på sin häst och rider vidare ut i ingenstans. Vi pratar lite med prästen och sen åker vi iväg igen och stannar inte förrän i Phang Nga och äter och sen tuffar den sega biten ner mot Phuket och den ännu segare biten på norra Phuket så man bara vill koma fram så rumpan får vila, den värker nämnligen ganska så graftigt efter 20 mil.