Ao Nang - Dag 1

Efter att ha åkt ett par timmar närmar vi oss Krabi och Ao Nang och klipporna som är Krabis varumärke börjar ploppa upp på sina håll även om det emellanåt är ett slätt landskap
När vi kommit fram till Ao Nang och åkt ett varv åkte vi av någon anledning raka vägen ner till Susan Hoy, ett ställe där det finns mängder av snäckor och öven massa snäckfossiler. Strosade runt där en liten stund, skönt att sträck benen lite längre. Ögon och öron blir lite trötta av vinden så det var skönt att komma till ett lugnt och fridfullt ställe.

Efter vi rsatat oss vid Susan Hoy bestämde vi att vi skulle ordna boendet. Ingen av oss brydde sig så mycket om hur vi skulle bo men vi hittade ett lugnt litet ställe i mitten på Nopparat thara stranden alldeles bakom strandgatan. Vi hade ordnat lite folk som skulle visa mark som var till salu för det är både kul och intressant att känna till den biten också. Vi bestämde att vi skulle bli upplockade dagen efter vid 9.
Här nere vid nordliga delen av Nopparat var det massor av thai som höll till. De flesta satt och fikade och åt på stranden medan andra lekte lekar. Här skymtades inga vitingar just nu varje fall förut jag då. Alldeles utanför i vattnet finns flertal öar och när det är lågvatten kan man gå flera hundra meter ut.

Ett stort gäng lekte lekar ute på den blottade havsbottnen och en del hade tagit långpromenader ut till öarna som nu blivit fastland. Södra delen av Nopparat har fortfarande fatten och den stranden som annars nästan försvinner är nu ganska så bred även längst i söder.Stränderna här har inte alls farliga underströmmar i samma utsträckning som tex Phuket där det varje år drunkar ett antal personer.


Vi tuffade vidare mot Klong Muang där vi dagen efter ska kika på land. Eftersom vi inte hade mycket annat för oss tyckte vi att vi på egen hand kunde ta en runda och se oss omkring det blir ofta roligare så.
Rakt framför oss på en gata några hundra meter från Nopparat stranden smyger den här "Coelognathus radiatus" Copperheaded Racer ormen. På thai "ngu tang maprao lai keet". Tang maprao är de långa grenarna på kokosnötspalmerna och lai keet betyder många streck. Så ungefär Kokosnötspalms kvists orm med många streck haha. Ett praktexemplar som inte blir mycket större än så här.

Nui som sagt att hon inte alls är rädd för ormar var inte lika kaxig när jag stannade precis intill men hon lyckades få upp kameran och ta ett par bilder innan den han ringla vidare in i grönskan på andra sidan vägen. Ormen är inte giftig! Jag hade gärna tagit några bättre bilder men ormen hade tydligen brottom någonstans.

Vi tuffade vidare och på väg ner mot Klong Muang såg jag en skylt där det stod "Giant Catfish" så jag tvärvände och svängde ner på den lilla tomten. Betalade några bath, tror det var en 20a och fick 2 små påsar med fiskmat och gick in på området.

Här fanns vrålhungriga Catfich i olika storlekar och även massa andra fiskar. Vilda Catfich matade vi ju i floden i Nontaburi, Bangkok när vi var där så jag har sett dem förut på nära håll men här fanns en dam med lite större varianter.
Fullkommligt galna fiskar som enbart måste bestå av mun och mage. På något vis är dem nästan söta, som fågeungar som gapar och vill ha mat. Kastar man ner en näve i gapet så "tuggar" dem en gång och sen öppnar gapet på nytt. Man bara väntar på att dem ska skrika men det kommer inget ljud, tror dem själva är lika frustrerade över att inte kunna skrika. Även om dem kan påminna om söta fågeungar så är dem här ganska så äckliga, långa känselspröt och luktar inte så gott heller. I Bangkok lät jag ju den äta ur handen men här nöjde jag mig med att kasta i dem maten.När vi just klivit in på området som bestod av flera olika bassänger mitt i buskage och djungellandkap så såg vi en skylt där det stod att det fanns krokodiler. Det enda Nui erkänt att hon är rätt för är just krokodiler. När vi just slutat mata de galna fiskarna och går vidare tvärstannar Nui men och skriker men säger sen inget. Jag blir ju smått skraj av hennes reaktion då jag just frågade vart krokodilerna höll hus. När jag tittar upp står en stor varan mitt framför oss men blir livrädd av skriket och kutar så fort den kan ner i vattnet och gömmer sig. Vid första anblick man man ju tro att det är en krokodil.

Inte långt därefter hittade vi till krokodilerna som faktiskt var inhängnade lite lätt. Den ena liraren låg och sov och såg ut som han dött mitt under en joggintur. Han rörde lite ögat när en fluga gick runt i det så vi vet att han levde, lite varjefall.

Vi fick nog av de livlösa krokodilerna och bestämde oss att ha sett nog och gick däreifrån. Bara ett par fotsteg senare hörs världens oväsen från buskarna 2 meter ifrån oss och mitt framför oss kommer vad vi tror är en krokodil rusandes och igen bjuder Nui på ett illvrål och den här gången blev hon så rädd att hon verkligen var chockad. Den livrädda varanen, största jag någonsin sett, hade blivit skrämd av oss men vi hade ju inte sett att han låg och vilade precis intill. Han snubblade dessutom på en planka så det sjöng om det och han blev ännu räddare. Jag blev ganska så skraj jag också, det var ju inget man direkt var beredd på. Nui som ofta glömmer att trycka in avtryckaren på kameran lite försiktigt så att kameran på en bråkdel av en sekund ställer in fokus, glömde i den här stressade situationen med all rätt att göra det här också, så det blev en suddig varan.

Ut på vägen igen, ner mot stranden. Inte långt har vi hunnit när vi skymtar en man med en elefant. Nui vill ta kort så vi stannar.
Mannen nöjde sig inte med ett snabbfoto på distans. Han ropade att vi skulle komma och hälsa så det gjorde vi. Elefanten, en kille på 40 år gjorde inte så mycket väsen av sig men jag fick för mig att han inte var så glad. Mannen tyckte jag skulle hoppa upp och sätta mig på honom men jag har ridit elefant förut och tycker att elefanter tillhör de djur som bör få vara i fred så jag avböjde hans erbjudande och vi klappade elefanten lite på kiden istället och åkte vidare ner mot Klong Muang som betyder lila floden.

Inte mycke liv här. Varmt och skönt trots att bilden ser riktigt kylig ut och ger intryck av att det är dåligt väder. Klockan har hunnit ticka på under våran rutt och skymningen är inte så långt borta. Vi ser 2 vitingar komma gående på stranden och ger sig av på sina moppar. En annan vit man håller på att ta upp sin båt tillsammans med 2 thaikillar.
Precis intill stranden löper en väg söder ut så den utforskar vi. Vägen visar sig gå till ett kungligt boende så vi möts av beväpnad militär. En ung kille med automatvapen och en lite äldre kille utan vapen. Han blir superglad att se oss och skyndar fram och börjar prata engelska. Bra engelska också, så pass att jag direkt reagerar. Vi pratade en hel del alla 3 fast på thai. Killen kunde för drygt ett halvår sedan ingen engelska alls men ofta kom turister liksom vi och utforskade vägen. Han kände sig dum som inte kunde förklara vad det var han vaktade och så.Han bestämde sig då för att lära sig engelska och köpte en 5 månader kurs i form av en bok, och började träna på jobbet som innefattar en hel del sittandes utan att det händer mycket. Han märkte att det var ganska svårt att veta hur saker uttalades så han sparade ihop pengar till en översättnings dator, en liten manick som man kan skriva in de flesta ord och fraser i och få höra hur dem låter på engelska och thai. Han drog upp dosan i fickformat och visade den stold. Han sa att 5000 var ganska så mycket för honom och det tvivlar jag inte en sekund på. Det här var en sån kille som kan förvandla vilken dag som helst till att bli en dag som man går och småler under. Trevlig så in i bomben. Han var imponerad över att vi åkt från Phuket med moppe och han noterade liksom ganska många andra att vi sitter på en moppe som är registrerad i Surat Thani och vi säger att vi kommer från phuket och befinner oss i Krabi, haha.


Efter den här pratstunden var det tags att återvända till Ao Nang för en middag och sen försöka få lite sömn i bungen vid Nopparat strand. Så här ser det ut när man närmar sig stranden i Ao Nang......det var väl ungefär vad som hände första dagen!