400+ kilometer senare.....

.....sitter man hemma i Kamala. Är imponerad över insatsen från min Suzukimoppe, tuffar på som en trummaskin i hög fart, dock utsätts man för extrem rumpverk efter en längre tids sittande, haha.

Vet inte vart jag ska börja, kan sammanfatta det hela som kanske en av mina bästa upplevelser all time. Har man inte varit i Krabi har man definitivt missat mycket.

Vid 8 på måndag morgon tuffade vi iväg mot Krabi och Ao Nang. Småmulet och perfekt för en roadtrip, allrahelst när man varit ute i solen så lite som jag varit tiden innan och man ser ut som en nyanländ skandinav. Vägen dit kännar jag till sen mina trippar till och från Samui, hela vägen ner till där stora motorvägen 44 mot Surat Thani börjar och från den punkten är det bara 4 mil ner till Krabi eller något sånt. De stora klippformationerna möter än redan där och trots att jag sett dem tidigare så är det ju WOW faktor på dem.

Efter ett par benstreckare och matpaus så var vi framme i Ao Nang vid 11 tiden. Sista biten in mellan klippväggar som reser sig en bra bit över 100 meter upp i luften och över 300 på vissa håll.
Huvudsyftet med resan var att utforska affärsmöjligheter och känna av om det kunde passa oss som boplats.

Första intrycket är ju sällan vad som förblir men första intrycket för oss båda var att det var mer rent och städat, lite ordnat på något vis och jag tyckte det var en hel del spanien känsla över det. Inte så värst hög mysfaktor med klassiskt strand, bilväg, trottoar, turist-butiksystem. Turistgata med andra ord! Men många gillar ju det stuket. Ska jag översätta det till Phuket skulle det nog bli Karon, som har sin strand med gatan löpandes utmed och på andra sidan gatan butiker och matställen men Ao Nang gav mig mer feeling än Karon, gatan var ingen stor genomfartsväg utan en mindre gata. Stranden är smal och kanske drygt 1,4 kilometer lång men bilvägen löper bara 700 meter och den sydligadelen är mer en gågata som kantas med hotell och inte "stadsbutiker" som norra delen.

Tvärgator är bristvara, här är det en J formad del som är the mainstreet. Fortsätter man utmed den lilla kroken på "J"et så kommer man till en annan strand som heter Nopparat Thara som är dryga 2 km lång. Här är det inte full rulle och utmed gatan finns små butiker som på en betydligt mindre ort. Helt annan känsla trots att de två ställena bara delas av av en 300 meter lång klippa som sticker ut i havet. Nu var det ju lågsäsong men på Ao Nang gatan var det full rulle även om folket själva kallade det lugnt(?) så var det hundra tals gånger mer folk än i Kamala, och mer folk än vad Kamala har under högsäsongen också.
Nopparat Thara däremot, nästan dött. Turister åker förbi på moppar och några spatserar från sin bungalow eller hotell som det finns en hel del av bakom gatan, och kanske ska dem gå till Ao Nang delen för att äta eller shoppa?

På Nopparat Thara får vi höra att det är massor folk på under högsäsongen som dessutom börjar redan i oktober, medan andra säger att det aldrig blir direkt mycke folk och avråder från business här. Om dem jämför med Ao Nang strandsdelen så kanske det stämmer men det kanske betyder bra mycket mer potential än vad Kamala kan ge. Rent affärsmässigt kan vi glömma Ao Nang strandens bit, en liten butik på bara ett par kvadrat meter kostar 1 mille bath och sedan uppåt per år. Jag betvivlar inte att man kan tjäna in de pengarna, det kan man tveklöst göra men det blir en för stor chansning så nu går vi och funderar på mellan Kamala och Nopparat Thara.


Vart lokalfolket bor kan man fundera på, det finns inga större områden med hus tyckte vi och för att över huvudtaget hitta något var man tvungen att ta sig iväg en bra bit. I Kamala är det ju bostäder hela vägen bakom stranden och utmed vägarna som löper ca 3 km upp mot bergen.

Vi kikade läget lite i Klong Muang som ligger några km bort, man måste ta sig runt upp emot huvudgatan för att sedan bege sig ner mot vattnet igen för att komma ner dit. Egentligen skiljs ställena bara åt av en ca 200 meter bred flod vilket gör det hela lite spännande. Byggs en väg över floden öppnas helt nya möjligheter och jag tror att Ao Nang som distriktet heter som innefattar Ao Nang stranden och Nopparat Thara plus Railey Beach mf och Nong Tale som granndistriktet norröver heter där bla Klong Muang ligger har stora utvecklingsmöjligheter, lång större än någonstans på Phuket. I Klong Muang nere vid vattnet ligger flertalet stora extremt lyxiga 5 stjärniga hotell, men dem ligger glest. Hela Krabis västkust byggs inte från en kärna utan det byggs på flera håll vilket är lite lustigt. Det är en halvmils kuststräcka i Nong Tale som innefattar lyxiga hotell, med stora avstånd. Från de hotellen går sedan transporter för gästerna in till Ao Nang, byggs en bro blir sträckan förminskad från ca 8km till 4km om man befinner sig i södra delen.


Stor skillnad på strandlivet.
På Phukets ALLA stränder hittar man solstolar, vissa gillar det andra inte. I Krabi finns inga solstolar och heller inga Jetskis. Det är ett naturskyddsområde så där gäller andra regler. Stränderna är naturliga och gillar man det så har man här GRYMMA stränder. Vid högvatten är Ao Nang stranden och Nopparat Thara nästan obefintliga medan det vid lågvatten blir 20-30 meter breda. I Nong Tale finns däremot stränder som fungerar när som helst och som dessutom ligger inbäddade i grönska och utan trafik och annat. Inte nog med det så har man ju närhet till ett otal öar som tex Chicken Island som helt klart är i världsklass. Gillar man natursköna stränder vill jag nog påstå att Krabi erbjuder bland det finaste stränder jag sett i Thailand. Dessutom med utsikt mot de häftiga bergen som sticker upp ur havet.
På Nopparat var majoriteten av de som badade och spenderade tid thailändare. Även på de ställen vi besökte var det en bra bit över 90% thailändare och det var nästan folktomt på de flesta ställen vi besökte och på en del ställen var vi helt ensamma. En annan skillnad som jag glömde är att det inte existerar luderbarer som det gör i minsta håla på många andra ställen.


Alla ställen har ju sina plus och minus. Phuket är ju jättefint om man åker från tex Laem Sing och söder ut genom Kamala, Patong, Karon, Kata och ner till Ya Nui osv. Man ser det fina vattnet och man passerar stränderna och åker upp över berg med utsikt. På Samui ser man oftast inte stränderna men hela ökänslan är ju härlig där och naturen med de naturliga palmskogarna är ju inte så illa heller. Phukets natur i övrigt är ju inte så magnifik men det finns ju både lugn och det finns Bangla road.

På Samui och Phuket kan man åka mellan stränder och "byar" i Krabi finns det typ, Ao Nang, sen finns det inte så många olika turistställen att åka till även om det som sagt bjuds på en natur som är helt unik och otrolig. Svårt att säga vart jag skulle trivas bäst att bo på, dels beror det ju på vart på de olika ställena man bor. Jag gillar ju Samui jättemycket och Phuket också, även om jag inte skulle välja det som semestermål efter att ha sett andra ställen. Samui är som semestermål mycket mysigare och Krabi hade ju så otroligt mycket att erbjuda men jag har ju inte bott där ännu så jag kan inte svara på hur det skulle vara. Minuset där är väl att det saknas flera turistställen av lite olika karaktärer där det även finns inhemsk känsla. Eftersom det inte verkar finnas speciellt mycket orter runt kusten precis intill Ao Nang så vet jag inte om det kommer kunna ploppa upp eller om det i så fall blir renodlade turistbebyggelser? Oavsett om jag flyttar från Kamala till någonstans i provincen Krabi så kommer jag tveklöst återvända dit.


På de här 4 dagarna som vi varit borta har vi helt utan att leta sprungit på elefanter och blivit erbjudna gratis ridtur av en farbror som var ute och rastade sin 40 åriga dam elefant, sett stora ormar, vilda apor (klappat en vild apa) och hört gibbon sjunga på 1 meters håll UTAN ATT SE DEM, vi har gått ensamma i grottan vid Tigergrottan (Tham Sua) och Nui läste den spännande berättelsen bakom den som bara står skriven på Thai, jag ska skriva om den imorrn när även massa bilder och mer kommer upp. Vi har sett hästar, jättefiskar, krokodiler, stooora varaner och dessutom gått långt in i Diamantgrottan (Tham Phet), så pass att jag blev tvingad att överge min nyfikenhet för att inte få Nui att börja gråta och sen har vi även badat i ett vattenfall med hett vatten.


Nu ska jag ta och se på lite tv och sen förhoppningsvis somna lite tidigt. Man har ganska så mycket som snurrar i huvet.