Ao Nang - Dag 2 och 3

Måndag 7 - Tisdag 8 Juli.

Vaknar klockan 07:57, mobil alarmet ringer om 3 minuter. Stänger av mobilen och vilar lite till, det är inte förrän vid 9 vi ska bli upphämtade för att se på lite land. Mobilen ringer, klockan är 09:15, måste ha slumrat. Jag som är så noga med att vara i tid, men det är ju Thailand så det är lugnt. Vi skyndar på och kilar ut till bilen där vi möter en kolsvart, tjock och kort kille. Vi drar iväg.
Vi har på telefonen gjort upp med hans syrras man att vi ska se lite olika marker. Stora tomter på 1 till 2 rai. 1 rai är 1600kvm och priset är riktigt bra. Tomterna ska ligga på olika håll och på 5 minuters avstånd från Ao Nang, efter 20 minuter är vi framme och killen är eld och lågor far omkring och pratar och priset. 50 miljoner bath, men han har en annan tomt för 30 miljoner......?! Ööö vi förklarar att vi vill se tomten som gjordes upp på telefon, men han säger att det måste vara något de hade för länge sen, och undrar om vi inte ska köpa den här, ber oss hoppa in i bilen och han far vidare, hämtar papper från ett närliggande litet hus där han själv bor och visar en annan tomt intill på 8 rai för ett antal mille. Jag och Nui har passat på att prata och jag ber henne säga till lite mer ordentligt så killen fattar. Jag ser att hon är aningen irriterad över att återigen få erfara sina landsmäns beteenden. Han noterar att vi är nonchalanta mot hans eld och lågor erbjudanden om tomter för mång miljonsbelopp och jag säger att om han inte har det vi kom hit för kan han ta oss tillbaka. Han vill visa en tomt till, för det priset vi pratade om.
Vi åker en bit till och kommer fram till ett område med bassänger och sumpmark. Han visar tomten som är ganska så våt och ligger i en dal som inte skulle locka den minst kräsna. Att det är blötmark är enligt honom inget problem, tur man sett hur byggen på sumpmark slutat oavsett hur mycket sand som fyllts på med. Ägaren sitter och röker med några kompisar och han vill att vi pratar med honom.....om vad undrar jag. Knappast av intresse.

Nu har det gått 2 timmar och jag har fått prata med mannen som vi pratade med dagarna innan och han säger sig veta vilken tomt jag menar och säger att hans fru ska ringa sin bror och säga vart tomten ligger. 2 Minuter senare ringer det och dem pratar någon minut. Han säger att dem inte har koll utan hittar på, tomten finns inte.
Att vara trevlig just nu ligger inte på min priolista så jag sitter och fipplar med min mobil och nonchalerar den lilla idioten som vill åka till fler ställen och uppenbarligen inte fattar läget efter 2 timmar. Jag ringer en farang som jag haft kontakt med och säger att jag är tillbaka om några minuter så han kan få visa sina tomt istället.

Vi möts upp vid MC Donalds en timme senare, en trevlig herre som flyttat hit efter att hans fru dött några år tidigare. Han visar oss sin tomt, den ända tomt han har kvar efter att ha sålt de andra som han investerat i tidigare. Tomten på precis under 1 rai ligger jättefint beläget med utsikt över berg och runt om ligger stora gummiplantager och på ena sidan djungelområde där elefantsafari brukar passera, i samma stund han nämner det kommer 2 elefanter på tur.
För tillfället är det palmer planterade på tomten.

t.v. tomtområdet och t.h. landskapet mitt emot

Intill ligger 2 lyxbostäder annars ingenting alls. Framför tomten ligger en ny planterad gummiplantage så där blir det inget byggt på bra länge då plantagerna fått ekonomiska bistånd och om plantagerna tas bort måste pengarna återbetalas och det är inga struntsummor. Bakom plantagen ligger skog och berg där man hör gibbon apor sjunga, inte illa. Luften är sådär skönt frisk som det är bara man kommer upp en liten bit.

Vi åker sen förbi hans hus som ligger på 3 rai och i 3 etapper där pool och relaxområde upptar ungefär 1 rai. Sagolikt och värt hur många miljoner som helst. Han har jobbat i byggbranchen och hans lilla egna projekt är inte färdigt ännu men det är ganska fascinerande att se. Sen visar han oss runt och tar oss till ett par svårhittade stränder som inte gick av för hackor. Det är aldrig fel att knyta kontakter så även om vi inte ska köpa något nu så kan det vara bra framöver och annars har man fått en uppfattning om vad man faktiskt kan få och inte bara se de tomter med fantasipriser.

Sen åkte vi runt på egen hand ett tag och blev supertrötta så vi åkte hem och sov en stund.
Sen var det middag i Ao Nang och åt och sen hem och såg på tv. Jag blev småhungrig och jag frågade mest på skoj om vi skulle åka och äta. Nui som trodde klockan var runt midnatt tyckte det lät bra. Klockan hade hunnit bli hela 03 men det var ju kul att få se hur det var på natten. det var inte en kotte ute förutom ett större gäng hundar varav den ena skulle jaga oss en bit. Det blev för min del 3 pepparkyckling burgare på 7-eleven. Sen sov man gott.


Ao Nang - Dag 3
Tisdag 8 Juli

Tigergrottan



När vi är klara med den här biten så åker vi in mot Krabi stad, åker igenom staden och bestämmer oss för att se Tigergrottan "Tham Seua" som ligger strax söder om staden.
Det första som möter oss är 2 apor som sitter på en stålbur. Jag ser inte sopkorgen som är i stålburen utan tänker att det är deras bur där dem bor. Tar lite kort på dem och går vidare. Hinner bara titta upp så ser jag att det vimlar av apor överallt som sitter och äter frukt, eller springer runt.





Det är ganska så tomt på folk och nästan alla är thailändare som under den ledighet som råder tagit sig på en liten semestertur, en grupp kommer från Bangkok. Aporna är inte så pass att dem springer fram utan kommer man nära så ger dom ifrån sig ett ljud och skyndar bort. Ganska så roligt att bara titta på dem, alltid någon som busar och drar kompisen i svansen så han ramlar ner från klippväggen i buskaget eller någon som försöker smyga iväg med något spännande han hittat, tex en plastmugg.




Mamma och pappa apa sitter lugnt och studerar det som händer runt om, och den lilla ap bebisen ser ut som en leksaksapa. Han eller hon försöker krypa iväg men mamman håller kvar honom och han nöjer sig med att leka med mammans päls och lite grus. Pappa, lugnast av alla kliar sig lite på benet med en vig rörelse och fortsätter att studera vidare.

Intill bergväggen finns en trappa och det står att den leder till Tigergrottan men inte till bergets topp. Vi knallar upp för trappan där det myllrar av apor och men blir ganska fort trött av de många stegen upp, när vi kommit upp ska vi ner på andra sidan och här finns inte en kotte, inga apor inga folk, bara skog och lite små små hus som ser ut som lekstugor. Det här är ett tempelområde och i de små stugorna sover munkarna. De kan inte rymmas mer än bara en säng i varje stuga. Här verkar munkarna inte ha tv eller andra bekvämligheter sin datorer etc vilket munkarna på Phuket och i Bangkok och säkerligen de flesta platser faktiskt har idag, utan dem verkar nöja sig med den magnifika miljön.



Efter en liten skogsslinga där vi möter en hund så är man framme vid en liten trappa som leder upp till templet som bara består av ett plats golv och det klassiska statyerna, taket är berget som skjuter ut ovanför. I en glasbox finns ett riktigt skelett som tidigare tillhörde en ung tjej som ville donera sin kropp till i medicinskt syfte. Jag antar att hon på något vis visste att hon inte skulle vara kvar i livet länge till eftersom hon donerade kroppen i så unga år.




Alldeles nedan templet reser sig bergväggar och skyhöga stora träd. Bara en munk ser vi annars är vi hel ensamma till nu då den thailändska gruppen folk kommer förbi. Vi låter dem gå före och kikar runt i naturen istället så vi kan utforsta grottan utan massa prat.
Grottan ligger precis intill och i den finns statyer uppställda och allt som behövs för att be.

Grottan är ingen grotta man går vilse i utan har ett par rum. i rummet intill finns en text skriver på thai som besrättar historien bakom Tigertemplet. Nui lästa historien för mig och jag ska försöka återberätta den här och hoppas det blir rätt.

Det framgick inga årtal men för länge sen användes grottan som ett gömställe för att gömma mängder av guld och rikedomar från att hittas av den burmesiska fienden om kriget som pågick skulle förloras. På den här tiden fann ju ingen trappa över berget och hela området är omringat av berg, framför grottan var det ett stort stenblock som dessutom gjorde grottan ännu mer gömd om någon skulle få för sig att ta sig över den lite lägre delen av berget.

För inte allt för länge sen var det en munk som begav sig ut i skogen för att finna sin inre frid och han hittade till området bakom berget där han valde att stanna. Vi ett tillfälle såg han en man och mannen som inte var klädd i kläder utan i uråldriga enkla trasor såg även munken och berättade om rikedomen som fanns bakom stenen och att den behövde skyddas. Munken trodde mannen var galen och tänkte inte mer på det. Senare kom mannen tillbaka igen och bad munken om hjälp att skydda den enorma rikedom som gömde sig bakom stenen. Mannen var rädd att folk skulle få nys om den och att det skulle bli bestulet av de egna folket istället för att hamna på museum eller i kungens händer. Eftersom munkar har extremt gott anseende ville han att munsken skulle stanna och vaka över området.
Tredje gången mannen kom försökte munken att röra vid honom men mannen drog sig snabbt undan och när munken försökte igen märkte han att det inte gick att greppa honom utan handen for rakt igenom. mannen vände sig om och gick iväg och försvann in mot berget och kom aldrig mer tillbaka. Munken som nu tog berättelsen om vad som gömde sig bakom stenblocket på allvar bestämde sig för att hämta hjälp och flytta stenblocket. Idag finns bara den stora statyn kvar som under guldfärgen består av betong och under betongen rent guld rakt igenom. Att man använde betong utanpå guldet var vanligt för att inte avslöja det sanna värdet.
Munken tyckte det var bättre att ha kvar statyn och bygga ett tempel så att folk kunde få ta del av historien.





Hög tid att gå vidare ut ur den lysrörsupplysta grottan. Utgången vi valde var betydligt mindre än ingången och med kameran i högsta hugg fick man i princip krypa ut.

När vi gått över berget och var på väg ner för trappan var det massor av nyfikna apor som höll sig i närheten och en apa var för trött för att bry sig och jag ville testa hur när man kunde komma. Nui hade klargjort att dem faktiskt inte tvekar att bita om man kommer för nära men den här verkade så lugn så jag tyckte det var värt ett testa.

Den här apan var så cool, att jag undrade om hon hade feber, och eftersom jag inte minns att jag klappat den här typen av apa så bestämde jag mig för att göra ett försök, det fick kosta ett sjukhus besök om så ville. Och det gick bra, jag klappade henne 2 gånger över ryggen lite försiktigt men en puss fick man inte.

Nu ville Nui också vara nära den lugna apan och hon kunde inte hålla sig från att skoja lite. Vi båda tjöt av skratt för hon var så söt när hon satt där och inteförstod vad vi sysslade med. Tre personer som var på väg upp för trappan kunde inte heller hålla sig utan stod och gapskrattade.




När vi höll på att skratta som bäst så tårarna sprutade kände jag något på mitt ben och tittade ner. En mindre apa hade vågat sig fram och klappade mig försiktigt på benet men så fort jag tittade ner drog han sig undan och såg på mig. Jag låtsades som jag inte märkt något men riktade kameran ner mot benet och lyckades få en bild på honom.



Hans reaktion var ju exakt som min när jag klappade han kompis, när han vände sig och tittade på mig så drog jag också tillbaka handen, men så snart han tittade bort klappade jag honom igen. Är jag en apa också kanske.

Det heta vattenfallet 1 km kvar.

Innan vi åkte frågade vi om det fanns något annat sevärt i området och vi fick höra om det heta vattenfallet 40km bort. I Thailand pratar med kilometer, mil finns inte. Vi tyckte båda det lät lite väl långt, men va sjutton, vi åker dit. Efter att ha åkt en halvevighet frågar vi en kille hur långt det var kvar. Han sa 1 km. Vi åkte 4 km och frågade en till herre. Han svarade att det var 1 km kvar. Tiden hade tickat på och vi skulle tillbaka hel avägen också och nu hade vi åkt bra långt. Nui frågade tom mej vad det var för fel på folk, tror dem på allvar att det här är en km?

Jag sa att det är lönlöst att fråga någon mer, det är helt givet att den kommer svara 1km. Men Nui övertalar mig och vi frågar en man som kommer på en gammal gammal moppe. han säger att det är 1km kvar...

3km senare är vi framme. 20 bath per skalle, rycker upp 40 bath och går fram. En "vakt" stoppar mig som om jag hade försökt ta mig när kungen och gör klart för mig på ett otroligt otrevligt sätt att det kostar 200 bath för mig. Jag ler och frågar om han skojar, eftersom jag helt klart tror han leker vakt på skämt. Icke det, han är allvarlig och hänvisar till skylten där det står att vita betalar 200 bath. Det skulle jag vilja se i Sverige...

Eftersom han var så förbannat otrevlig sa jag bara, glöm det, och gick. Hade det varit en trevlig person hade man nog köpt det hela. Vi hörde att han var otrevlig mot andra också så han verkade ha någon form av attitydsproblem. Där inne skulle det finnas någon form av renar och även naturliga bassängen med fint vatten. Även om det bara var jag som förlorade på det hela ville jag inte gynna stället med en endaste bath.

Nu var frågan, 5-6 km bort hade vi gjort valet att åka till det här stället först, nu kvarstod om vi skulle chansa och åka till det andra stället med det heta vattenfallet som enligt folk inte skulle ligga långt bort. Eftersom vi redan åkt så långt tyckte vi att det inte spelade så stor roll även om det skulle vara långt kvar. Det visar sig dick att det inte var så långt bort. Här behöver jag bara betala 90 bath medan Nui betalar 20 för att komma in. på vägen in genom bambuskog hörde vi gibbon apor sjung och den ena jätte jätte nära. Svårt att lokalisera deras ljud exakt men efter en stund insåg jag att den måste sitta under gångvägen där vi stod. Tyvärr var det så långt ner och bökigt att jag inte lyckades komma ner med videokameran för att se efter. Vad han gjorde där undrar jag.

Även här var det nästan folktomt och vattnet måste varit minst 50 grader för man brände sig när man klev i, inte minst om ryggen. Klipprona hade blivit superrunda och det hade formats små och större hålor man kunde sitta i. Vi höll oss bara nere vid slutat så jag vet inte hur det såg ut högre upp. Nedanför vattenfallet var vattnet "kallt". Svårt att jämföra när man varit i så varmt vatten men det var väl kanske strax under 30 grader, eller kanske 30. Kändes vart fall kyligt efter att ha setat i den varma strömmen. Här satt vi nog en timme eller så och bara njöt. Ovanför var träd och överallt bara grönska och blå himmel. Tyvärr kände vi lite tress att ta oss tillbaka hela vägen.

Vi stannade till på en liten marknad i Krabi stad där man för 20 bath kunde hyra sin lilla plats.
En kalasdag med andra ord...