Redan 3 manader sedan senaste inresan.

Idag är det mulet men lika varmt för det. Kycklingen och pommesen igår var något hiskeligt gott, gjorde stora tunna skivor av filen och pommesen alldeles perfekt knapriga. Ibland behövs det inte mycket för att man ska bli på gott humör.
På måndag ska internet vara levererat och det ska bli intressant att testa. Allra helst uppladdning eftersom jag testar enklaste paketet först och sen uppgraderar om det behövs så har jag ju minst 1/20 av 0.5 mbit (0,025mbit) uppladdning och det är alltså långsammare än de gamla modemen vi hade för sådär 15-20 år sen om jag räknat rätt.(?)

Just nu kokar vi ris i riskokaren som vi inte behövde betala servicen på, så det var positivt och nu hoppas vi den håller en stund.
Imorrn bär det ju av till Malaysia på blixtvisit så det blir att vakna till så pass att man kan ta sig till bilen vid 04:30 sen hoppas jag man lyckas ”duna” några timmar till.

Igår pratade jag med Nala i telefonen. Hon sa inte så mycket men hon lyssnade noga. Hon var på besök hos Mamma och familjen. Vi, jag och Jessica, har bestämt oss för att vi ska ha kvar Nala, känns helt sjukt om vi skulle fortsätta kapitlet att lämna henne till någon annan. Som det var förut visste jag ju inte hur framtiden skulle se ut och att komma igång här med en vovve i bagaget kändes inte rättvist men jag har haft förhoppningen hela tiden att jag skulle kunna ha henne men lämnar man iväg henne kan man ju inte räkna med att få henne tillbaka. Nu blev det ju flytt till Samui och även om det hade varit enklare med hundvakt och spontan hjälp om jag bodde i Kamala så ska det här funka också även om jag helt klart får offra mer. Jag ska ordna års visum till Jessica så då blir det lite enklare med eventuell avlastning om det skulle behövas. Så i slutet på året, preliminärt, så får jag äntligen ner min ”dotter” hit till Samui igen. Konstigt att Ming som är född här blir kvar i Sverige men för hennes del blev allt perfekt så jag får helt enkelt inse det även om man saknar henne också.

Drömförhoppningen är att ha hunnit byggt upp ett hus som är dugligt att bo i och mur runt tomten. Tomt har vi ev redan hittat och det är inget Nala kommer klaga på då den på sin längsta del är hela 70 meter lång och som bredast drygt 30 meter. Sjö några tiotal meter bort och med planering för att byggas park precis intill. Annars finns inte något annat hus på ett par hundra meters håll och med en utsikt som liknar en afrikansk grässlätt med berg som sticker upp flera kilometer bort blir även jag blev helt såld när jag såg den första gången och även om det har sin charm att sitta i en palmskog eller en bit upp i bergen så är den här öppenhets känslan grym. Hade inte tänkt skriva något för än allt är klart och egentligen ligger det bara på oss att slå till men ska avvakta lite till.

Nu är klockan snart 15 och vi ska äta lunch.

Igar Fredag 30:e

22:20
Nu blir det tjatigt men det har varit ännu en het dag, och kvällarna lika så. Idag är det nog varmaste vi haft inne i det här huset på kvällstid.
Idag var vi och pratade med dem på TT&T, internet bolaget och fyllde i ytterligare papper. Det går åt rätt håll och jag väntar med spänning. Det är lite annat här än i Sverige där många har 10 eller 100 mbit uppkopplingar. Här har man Indy och där har du i billigaste paketet 3mbit ner och 0,5 mbit upp. Ok, det funkar väl kan man ju tycka, MEN till saken hör att man är upp till 20 personer som delar på det. Vill man ha snabbare finns det 2 snabbare paket i samma klass där du har 4 eller 5 mbit ner men fortfarande ynka 0,5 upp.
Andra klassen heter Premier och då har man 1 mbit upp och mellan 2 och 4 mbit ner. I Premier är man ”bara” upp till 10 på samma lina. Priserna ligger på mellan ca 150kr till ca 800kr.

Vi passade då även på att lämna in riskokaren till Panasonic som har service precis intill och det skulle kosta 150 bath att få den lagad tills imorrn. Bra det men får se hur det blir. Det var ju en del fel på den och vi såg nu även att hela skiten är felmonterad eller om det är felgjuten. Snabbt att få det fixat på en dag må jag säga.

Jag har även bokat” border run” som man kallar det. Eftersom jag redan har visum så är det ju ingen ”visa run”. Det blev till Malaysia. Från Phuket åkte jag med en tur som heter Andaman Club till Burma, helt klart bästa och snabbaste men den känner dem inte till här på Samui och första gången tog jag en annan tur till Burma och det var galet mycket bökigare. Här måste jag dessutom ordna 10 dollar att ha med för visumavgiften till Burma vilket jag aldrig tidigare behövt ordna. Till Malaysia behövs inte det. Ska bli spännande och jag hoppas allt går bra. Istället för de vanliga 10 timmarna blir det ett par timmar till, närmare 17 timmar har jag räknat med och jag hoppas det inte blir mer. 04:30 blir jag upphämtat på lördag den 1:a.
Fick en lite skön känsla för det slog mig att min thai nu blivit så pass bra att jag faktiskt kan klara hela konversationer mer främmande personer utan problem fast det beror ju såklart lite på vad som diskuteras och med vem J Men känns skönt att kunna göra sig förstådd och förstå andra i de flesta situationer och även kunna småprata lite, blir gärna så för de flesta undrar varför man kan prata thai och tycker det är jättepositivt.

Nu så här på kvällskvisten smyger sig hungern på så vi ska göra lite pommes med kyckling.

Bad, flygplan och borttappade saker.

Nu kan jag snart sitta hemma och vara i kontakt med cyber omvärlden. Igår var vi och ordnade så vi får internet. Ska bli kalasskönt, man blir ju lite handikappad utan internet inte minst om man ska arbeta genom det mediet.
Just nu sitter jag på altanen och skriver, strålande sol varje dag och riktigt varmt.
Igår var jag och käkade lunch med Jens och Anders på ett ställe i norra Lamai. När jag åkte iväg slogs jag igen av hur förbaskat härligt det är att ha varmt och skönt varje dag och att få vara omgiven av den här underbara miljön. Det är helt enkelt något speciellt med Samui och dess palmskogar. Utsikten från stället vi åt på är verkligen fin och jag blev så där super badsugen. Turkost vatten och väldigt fin vit sand, omgivet av runda stenar, palmer och berg. För mig blir det inte mycket finare. Direkt efter vi ätit och pratat färdigt åkte jag hem och drog med mig Nui tillbaka till stället jag just ätit på fast vi gick ner på stranden istället. Här är det inte folktomt men långt ifrån mycket folk.

På väg ner mot vattnet bestämde jag mig för att ta av mig mitt halsband eftersom en fjäder i spännet är trasigt och den kan ramla av. Så jag la det i fickan på badbrallorna. Vattnet var svalkande, när man blivit upphettad av solen kan man nästan tycka det är kallt, men det är snarare ljummet.
Vi hade faktiskt tur med vädret för liksom förra gången vi skulle bada slog det om och vi trodde det skulle bli en repris från sist men det kom inget regn trots mörka moln i fjärran. Vid klipporna en bit utanför finns det en sten som ser ut som en kokosnöt, färdig huggen för att lätt kunna öppnas så vi döpte stranden till ”Had Maphrao” som betyder kokosnöts stranden.
När vi badat en längre stund gick vi upp för att åka till Wat Laem, det tempel som jag tidigare skrivit som templet i Choeng Mon. Men när jag skulle sätta på mig mitt halsband upptäckte jag att det var borta. Inte för jag trodde vi skulle hitta det men vi letade en stund ändå. Kändes surt, inte för att halsbandet kostade flera tusen men jag hade haft det i 10 år så värdet på så vis var ju ganska så betydande.
Vi åkte som vi planerat upp till Wat Laem och gick en kortare runda och åkte sen hem.

Idag ska jag boka min visa resa. Säga hej till gränspersonalen och åka tillbaka. Det tar betydligt längre tid att göra den resan från Samui än från Phuket. Inte för att det är längre avstånd men för att man måste åka båt från och till Samui och det blir flera timmar bara det. Har inte bestämt om det blir till Malaysia eller till Burma. Men jag tror det lutar mot Burma även om det betyder att jag får åke ytterligare en bit med båt uppe vid gränsen. Eftersom jag gjort den resan så många gånger förut så vet jag ju att det funkar bra men jag har som sagt inte bestämt mig säkert helt ännu.
Vi ska även ta en sväng till Big C och lämna in riskokaren som gått sönder redan efter 2 månader. Vi får se hur det går. Det är ju lite andra regler om trasiga saker här än i Sverige och jag har blivit varse att det inte kommer gå!



Ja just ja. Vi hade besök av en To-ke här i förrgår. Jag skulle göra något i köket men såg något i ögonvrån i hallen och tände lampan. Där bara en meter ifrån sitter en stirrig ödla. De som hängt med länge vet att Jag och Jessica hade en sån boende hos oss här på Samui för ett par år sen. Sen var betydligt gulligare. Den här såg argare ut och var mer livlig. Jag har ju hört att dem kan sätta sig på en och att det inte går att få bort dem och det påminde Nui mig om mycket noga. Hon blev väldigt orolig att den skulle hoppa på mig när jag gick nära. Men den hoppade inte på mig utan sprang och gömde sig bakom gardinen. Vi öppnade dörren och efter bara någon minut hade han hittat ut.

Nu ska vi äta sallad…

Då var man tillbaka hemma igen. Det blev ingen ny riskokare men det var nära. Tjejen som jag pratade med sa att det var 7 dagars bytesrätt på trasiga saker, lustigt nog stod det 10 dagar för elektronik på skylten bakom. Hur som var jag tydlig med att 2 månader för en riskokare inte var ok. Efter att hon ringt och pratat med andra och några kommit och hjälpt till verkade det som jag skulle få en ny. Tyvärr visade det sig att eftersom den är köpt på Phuket måste jag åka dit. Så nu blir det att skicka den till Panasonic istället men det lär ju ta tid så resultatet av Panasonic riskokaren blir väl att vi får köpa en ny ändå. Den här har även bränt en del av riset varje gång, på samma ställe.
Efter det nederlaget tog vi vägen förbi flygplatsen och tittade på lite plan. Lite roligt att dem har bommar på var sida av flygplatsen för en liten gruspassage. Man åker i princip på flygplatsen och en passage leder faktiskt in över asfalten på banan. Nu väntar middag och sen en sväng till internet caféet.

Varmt och gott!

Igår lördag, var det varmt så in i bomben. Vi bestämde oss för att ta ett besök på stranden för att bada, för första gången sen vi kom hit. Sagt och gjort så åkte vi iväg efter att ha hängt ut tvätten. När vi kom fram hade det på bara de få minuterna hunnit mulna på och vi tog en strandpromenad. När vi knatat en bra bit vände vi och såg att det var kolsvart på himlen. Man såg hur det öste ner där långt borta. Snacka väderomslag!

Sakta men säkert, eller inte så sakta förresten, såg man berget suddugare och suddigare tills det var borta och sikten bara var en dryg 100 meter ungefär och så började det ösa som bara attans, inga droppar här inte utan snarare strålar. Vi skuttade i havet istället och värmde oss i samma stund som det började blåsa så det sved i ansiktet av vattnet. Och sikten nu var bara några meter och jag undrar hur kul det var för de som var ute och åkte jetski för man kunde höra dem fortfarande. Kanske snart slutade det regna och sikten blev bättre men i stället började det åska och blixten slog ner i vattnet en bit ut för att i nästa stund komma lite närmare. Dags att ta sig upp ur havet ganska raskt kändes det som. Vi åkte hem på de redan översvämmade vägarna. Otroligt att det inte behöver regna länge alls för att det ska bli över 10 cm vatten på sina håll, och jag vet ju sedan förut att när det verkligen blir ihållande regn är det översvämning på allvar på flera håll.

Idag var vi igen och kikade på marken vi blivit kära i, och ingen översvämning som tur var. Passade på att ordna kopia på Chanot papprena så man har dem. Skadar ju inte.
Kalasväder hela dagen har vi haft och jag lyckades få en liten turistbränna som inte blev så snygg man kanske önskat. Dels blir ansiktet inte så jämngrillat när man sitter på moppen och dessutom får jag vita ringar under brösten för solen inte når in. Inte nog med det så när man sitter på moppen viker sig skinnet på magen och man får vita sträck även där. Ser lite småkul ut.
Det blev även en liten tur upp mot berget i palmskogarna, det är alltid lika härigt.

Nu när vi flyttat från Kamala skulle vi få tillbaka 1000bath som vi gav i deposition ägaren skulle bara dra av elen först. Granntjejen ringde och sa att elen var under 300bath så det var ju bra, under 300 behöver man inte betala. Men tydligen växte notan när ägaren fick den för han sa att den var på över 300. Trots att vi varit borta 2 veckor eftersom vi var i Krabi också vilket var lite skumt. Sen hade han så mycket att göra så han skulle nog inte hinna till banken och föra över pengarna men hoppades att det inte gjorde något. Plötsligt har den lataste jäveln fullt upp. Oj oj, när det väl kommer till finns det inte många bra människor i lilla Kamala byn. Vi sa att han får ge det till en snäll granntjej som inte har något emot att hjälpa till. Orka hålla på att ljuga för att få några 100bath när man redan har gott om pengar.
Förresten så är det underbart att få sova ostört hela nätter här på Samui, något jag verkligen uppskattar. Känns som en liten befrielse att ha tagit steget bort från Kamala och jag börjar tvivla på att det blir någon semester dit framöver, vet inte vad jag ska dit och göra riktigt. Finns betydligt trevligare ställen att besöka.

Nu har solen lagt sig för att vila och här ska det nog ätas snart och sen en sväng till internet. Kvällarna brukar spenderas framför lite tv med frukt i form at mangosten och ananas vilka är mina favoriter.

Harlig Samui palmskog och har har nagon vist haft lite val brottom. Det brukar ga bra oftast, synd om husagarensom fick en del rivet och sen var det ju an mer otur att bilen stod parkerad under det som rasade.

Den har krabaten ville vara med oss i gar kvall sa han promenerade runt pa oss valdans lange och inspekterade. Bra kamouflage masta jag saga.

Bara en dag.

15:00

Idag vaknade vi sent.
Regnigt och mörkt, tyvärr var det ju inte möjligt att se solförmörkelsen som hade varit riktigt grym att se, vet ju inte hur mörkt det blev ute eftersom jag inte visste att det var så pass tidigt det skedde.
Det passar bra med regn idag för vi ska passa på att titta lite på hur ett område av stort intresse reagerar på nederbörd så det hade gärna fått öst ner betydligt mer för min del. Nu har det i princip slutat regna helt så jag hopps det kommer mer regn senare.

I natt när jag vaknade och skulle på muggen var det ju becksvart och som tur var väntade jag med att kliva in i badrummet tills ljuset var tänt och tur var det. Den ”lilla” spindeln var på äventyr och stod på golvet bara några cm från tröskeln, ganska precis där jag troligen skulle satt ner min fot. Han blev förskräckt när ljuset tändes och sprang ut i köket.

Nui håller på att koka ihop lite gröncurry med kyckling sen ska vi åka och se på marken.

Koh Samui

13:00
Nu har vi slagit oss ner i det lilla huset i Lamai, en bit upp mot bergen bakom templet.
Just nu har vi strömavbrott, något som man har för jämnan här som jag minns det från när jag bodde här tidigare. Det här är andra gången på ett dygn och det har varit avbrott några timmar redan. Det oroliga är att steron pumpar musik på hög volym och datorn säger att batteriet laddas men ingen lampa eller kyl och annat fungerar, inte heller hos grannen så det får man väl skatta sig lycklig över och klia sig undrande i huvet hur det är möjligt, måste vara liiiite ström som slinker igenom ändå. Så pass lite att lampan på grenuttaget inte orkar lysa!

När jag för nästan exakt 2 år sedan flyttade till Thailand och just Samui minns jag att det var otroligt varmt, men efter regnperioden var det svalare och det var i det svepet vi flyttade till Phuket. Vi tyckte det var varmare där då. De senaste dagarna har varit riktigt varma här. Lustigt att det räcker med 30 mil för att komma in en annan klimatzon.
…………………får fortsätta skriva sen. Nui skulle åka i väg och kolla lite jobb men moppen startar inte, så vi måste ordna någon som kommer och kollar vad det kan vara för fel…



Sådär ja. Nu har klockan hunnit bli 19:40. Felet på moppen visade sig bara vara att sladden till batteriet satt lös och hade glidit från sin pol. Jag har trott det varit stödets sensor som varit knasig eftersom det varit såhär förut också men efter lite trix med stödet har det fungerat igen. Kanske har man gungat hojen så kontakten lagt sig rätt eller något. Bra som attans att det blev ordnat.
Hela huset är rökfyllt just nu. Vid 13 tiden var det en kille som tände en brasa mitt under elledningen framför huset, nu på kvällen ryker det som aldrig förr och den lilla brisen leder in allt till oss och jag får sån sjuk huvudvärk av all typ av rök, attans!
Det fungerar ju så i Thailand att en plastpåse eller annat skräp går bra att slänga bort från sin tomt ut i allmänheten eller så. Men en pinne och löv kan man inte göra så med, det måste man elda upp även i tätt bebyggda områden.


Vi kom just hem från en tur upp till Meanam där vi åt hos söta ”familjen” som vi döpte det till förut när vi bodde här. Vi i detta läget betyder jag och Jessica. Familjen hade krympt och mamman hade inte kvar mannen som enligt henne var som ”alla andra thaimän”, vad hon menar vet nog de flesta som spenderat lite tid här Thailand. Dottern som snart skulle fylla 14 gick i skola i Bangkok. Mamman kände igen mig på direkten och blev jätteglad. Hon sa också att hon saknade Jessicas negerbollar som hon blev bjuden på några gånger, haha.

Efter maten åkte vi till Big Buddha och till det fina området som ligger lite efter man passerat ”stor buddha” om man kommer från Fisherman Village hållet. Där är det lite mysigare och finare tycker jag.

Stannade på vägen hem och köpte grönsaker på marknaden i Choeng Mon och det blev även en hel fisk inhandlad. Grönsakerna var 10-15 bath billigare per kilo här än vad dem är i Kamala, lite underligt då det mesta annat tenderar att vara aningen dyrare. Tex bensin kostar nästan 2 bath mer per liten här på Samui ön än på fastlandet, allt ska ju med båt hit så det blir ju så.

Nu ska vi äta och sen iväg och kolla email och lägga upp det här inlägget. Känns spännande och i helhet jävligt skönt att vara tillbaka på underbara Samui.

Vattenfallen Na Muang Bilen som tog oss till Samui
Husdjur!
Grillfest utan mat!!


Templet vid Choeng Mon en bit brevid Big Buddha

Vi åker till Samui...............igen!

Bilen är packad, resan till Kamala blev utan moppe, det blev bil istället. Slog rekord och for ner från Don Sak till Phuket på 2 timmar inklusive matpaus.

Imorrn flyttar vi till Samui!!!
Hastigt beslut men det känns helt rätt. Kan hända att det blir tomt med updates här någon dag för det finns troligen inget internet i huset vi kommer ha, men hur som så kommer det att ploppa upp om inte allt för länge, det finn sju internet att tillgå lite var stans.

På bilflaket är allt man har, den nya kylen etc, och TVn sitter i baksätet med resväska och annat.

Det kommer bli spännande framöver med en hel del goda nyheter känner jag på mig.....

Tillbaka i Kamala efter besöket på Samui

I morse var det avförd mot Kamala igen.

Det blev 4 nätter tror jag.
Började turen från Kamala vid 9:30 och körde på i fin fart. Kändes som kilometrarna flög på fint ända tills slutet av motorväg 44 där kilometrarna blev betydligt längre. Det började öven regna korta stunder så vi stannade och satte på regn "jackorna" men då slutade det. Efter att ha gjort det 2 gånger på 3 minuter struntade vi i det och då kom regnet på riktigt. Men det vart kortvarigt och man torkade upp rätt fort.

Tillslut var vi framme till slutet av motorvägen och tankten var torr som en öken. Det är ju galet att det inte finns någon mack utmed vägen och mellan Surat Thani stad och Donsak där färjan går från är det tomt på mackar förutom i slutet så vi blev lite oroliga en stund.


När vi åkt båten som jag fick för mig tog 1 timme men som tog 2 åkte vi mot Lamai men tog den norra vägen för att se läget i de gamla trakterna där jag bode förut. Kändes mäkta skumt att åka där igen.


När vi kommit ner till Lamai höll jag på att krocka med en gammal kompis jag inte träffat på 12 år, som tydlig bott mestadels på Samui i 3 år, även när vi bode där förut med andra ord. Där ser man.

Dagarna spenderades med att kika läget coh känna av allt. Träffade Jensa och Am igen efter 1,5 år, riktigt kul. Träffade även Görgen och Anders. Anders var med på Jungle Club och i den gamla blogen tror jag tom att det finns en bild från den gången.


Det ända turistbesöket vi gjorde var till vattenfalled Don Muang, vilket jag aldrig besökt tidigare av någon lustig anledning.
Det var helt ok, men mer folk än under utflukterna på Krabi, helt klart.

Imorse vaknade vi 4, hade sovit 3 timmar. Dagen innan hade Samliga i sällskapet vi var ute och åt med blivit dåliga i magen, jag lyckades klara mig men kände av det idag istället, BRA timing, inte. Men det var ingen större fara, bara konstig känsla i magen och lite ont då och då. Jag, Nui, Jens, Am, Anders och hand föräldrar käkade Suki eller "Jim Jom" en typ av maträtt som har sitt ursprung från Issan. Man steker och kokar sin mat själv på bordet och det ser ut som en sockerkaksform ungeför som är fyllt med vatten men i mitten är det ett berg där man kan steka det man vill. Något i buffen var inte riktigt helt bra eftersom vi alla blev mer eller mindre dåliga. Har aldrig hänt mig tidigare så man har väl kanske haft tur.

Kom till färjan vid strax innan 5 och fick besked att hinn amed 8 båten. Otroligt att ingen drar igång ytterligare en färja, det måste ju finnas bra med pengar att tjäna när det alltid är pullpackat. Vi hade dock tur och han med 7 båten. 9:15 hade vi åkt av och hunnit tanka, sen blåste vi på i full rulle hela vägen och stannade och åt nere i Pang Nga innan Phuket. Samma ställe som på hemresan från Krabi.

Nu sitter man här tillbaka i Kamala och käkar.

Nya äventyr väntar redan imorrn!

Idag har det varit uppehåll. Var och tränade igår så armarna är helt trasiga, SKÖNT!!
Trots att det bara blivit 4 träningsdagar på 2-3 veckor och inte alls en optimal kost så börjar det knaka i musklerna.

Vi har tröttnat på Kamala, för stunden varjefall. Bara varit hemma några dagar. Vaknar varje natt vid 04:20 av att det ska påminnas om att man inte får glömma sin religion. Det skriks ur högtalare på gögsta volym, samma fraser om och om i gen i flera minuter. Klockan 04:50 är det dags igen, å man blir ta me fan galen. Förut somnade vi inte förän efter 5 så då var det väl bara en galet irriterande grej men nu när man kommit isäng senst men hunnit somna så ska man vakna, och sen hinner man bara slumra in igen så är det dags. Jag fattar inte riktigt det där med påtvingad religion på det viset eller vad man ska kalla det. Kan inte folk ställa klockan och sätta på sig hörlurar och slå på sin iPod på högsla volym eller nåt i den stilen.

IMORRN FLYR VI till Koh Samui och kanske en tripp till Koh Tao. Vi får känna av läget där och sen får vi helt enkelt försöka ta beslut om hur vi ska göra med allt, ska man bo i Kamala får man väl köpa sig mark så långt från högtalarsystemet som det bara går. Vore det inte för ekonomiska intressen skulle jag inte fundera en sekund på att stanna i Kamala även fast det faktiskt är så att jag känner mig hemma här.
Bara tvätten hinner torka kan vi åka, så det finns en liten reservation till ändringar.
Vi får se helt enkelt.
Rumpan bävar oerhört inför den 300km långa vägen till Samui men det har en grym charm att ta sig fram på moppe på något vis. Ska bli ett besök på Suzuki i Maenam också för ägarboken har inte kommit och i förrgår ringde hon igen och frågade om den kommit utan att hon skickat i väg en ny som hon sagt dagarna innan att hon skulle göra direkt. Man säger då det!
Interesting...

Ao Nang - Dag 4

Onsdag 9 Juli

Hade helt missat en dag och fick fixa om en smula i tidigare inlägg, vi var ju 3 nätter i Ao Nang kom jag på, haha.

Fjärde dagen var det dags att åka hem men vi spenderade lite tid nere vid Nopparat för att fundera lite över vad vi sett etc. Vi satt så pass länge att jag fick kort på både högvatten och när vattnet dragit sig tillbaka lite, men inte alls så mycket som det kan göra.

Högvatten
Mellanvatten
Och här sitter man och funderar ser jag, kanske inte helt fel att bara sätta sig och fundera med den här utsikten.

Fick en kompis också så vi delade på lite fikabröd som jag hade köpt. Här är det inget glufs även om damen ifråga tyckte det var riktigt smaskigt. Sen var det dags för en tupplur i sanden, inet för min del dock.
Jag fotade lite till, skadar ju inte att ha några hundra extra bilder.

Efter att ha funderat pratat med min nya hundkompis och sen funderat ytterligare styrde vi mot Phuket igen, men innan vi lämnade Krabi provincen blev vi nyfikna på att kika på nåt mer så när vi tankade passade vi på att fråga hur långt det var till en grotta vi såg en skylt om, svaret blev inte att det var en km vilket jag var säker på utan svaret blev att grottan var farlig och inte borde besökas och det gjorde vi inte heller. Om thai anser grottan osäker så skulle jag inte ta risken att få avsluta livet i ett enkelrum utan in/ utgång, fönster eller el etc. Vi tuffade vidare och stötte på en skylt om grottan "Tham Pet" Diamangrottan, det lät spännande så vi åkte dit.


Ganska lägligt, om nu regn kan komma lägligt, så hade vi precis komit in under bergväggen när det började ösregna. Där inne satt en ensam munk i en trästol, tyvärr lyckades vi ta kort när han inte var på plats(!?) Han var en trevlig lite udda munk som pratade på raskt. han hade väl rätt långtradigt att sitta där ensam kan jag gissa. Han frågade massa och berättade själv en massa. Jag hängde med i det mesta men ibland blev det lite väl ansträngande att följa allt som sas så jag vilade och kikade runt bland klipporna emellanåt och lyssnade lite om vart annat.

Han pekade sen bort mot ett bord där det stod två ficklampor, jag tyckte det räckte med den ena så Nui tog en och så gick vi bort mot grottöppningen.


Kliver ner i grottan, går någrameter och tar nån bild och klättrar upp för en hylla på högerflanken och ser ytterligare ett rum fast man måste gå ner och en annan väg
På väg tillbaka ser man grottöppningen och redan så här kort bit in i grottan är det totalt bäcksvart och jag ångrar att vi bara tog en ficklampa för det är inte direkt klinkergolv här inne så Nui får stanna och lysa framför mina fötter och växla så för att ta oss den lille biten tillbaka. Lampan är heller inte någon lyxmodell utan snarare ett hembygge som inte lyser så värst brett.Får syn på en fladdermus i ljusstrålen och lyckas dessutom fånga den på kortet i mitten.
Vi knallar vidare in i grottan och munken som jag trodde skulle följa med visar sig inte.Det extremt tunga mörkret, fladdermössen och kliandet på benen som vi inte vet var det var känns så där härligt kusligt, när man dessutom vet at det snart skymmer och det vräker ner ute blir stämningen ännu bättre. Nui är inte så sugen på att utforska vidare allt för mycke men hennes nyfikenhet tar oss vidare in förbi ett rum till ytterliggare en bit till förbi en smal passage och man få huka sig på flera ställen för att ite slå i huvet i droppstensformationerna.
Jag som inte visste vad som väntade blir förvånad och undrar hur stor grottan är och efter att ha passerat några större rum som kanske har fler ön en väg vidare och några riktigt trånga delar säger Nui ifrån att hon inte vill gå längre. Vi går ju sakta och får lysa mellan oss för att kunna gå så det tar ju lite längre tid att ta sig fram. Väggarna glittrar som bara den och man hör hur det droppar på avstånd.
Jag blir sådär extremt nyfiken och vill gå så långt man bara kan men eftersom Nui tycker det är obehagligt på riktigt och jag dessutom bara har en lampa så får jag ge mig. Jag testar att att ta mig fram ensam en bit med hjälp av videokamerans infraröda nattljus, grönvitt på skärmen men man ser en liten bit framför sig på skärmen, annars BÄCKSVART och så tyst det bara kan bli bortsätt från någon droppe som faller då och då. Man nästan väntar att man ska se något på videokamerans LCD skärm som man helst kanske inte vill se :) På ett ställe har allt dropvatten salats till ett litet kar och runt om blänker det som bara den.
Nui ber mig koma tillbaka så jag vänder mig mot henne och tar mig tillbaka, fast jag bra gärna hade velat veta vad som var snätt in till höger där det såg ut att finnas en passage vidare in.Passade på att ta lite foton med kameran för att se om det kunde ge en klarare bild av det runt oss men den lilla blixten lyser inte upp så jättemycket på det här stället, men på bilden ser man betydligt mer än vad lampar bjuder oss på. De tvåå bilderna ovan till vänster är på samma ställe med och utan blixt. Mittenbilden visar det vi ser med lampan och någonstans där framm till höger finns den där passagen som jag hade velat ta mig igenom.
På vägen ut, vilket förövrigt är nästan värre då man vänder ryggen mot det man inte vet, så stöter vi på en liten ödla som av någon anledning valt att bo där ljuset inte på långa vägar når in.Efter att ha gått en bit tillbaka kan man skymta ljuset från utgången, uppe på bilden till höger, fast att det bara är "fladdermusvägen" som man kan ta sig raka vägen mot ljuset.
Nästan ute men man luras lätt på bilderna med blixt och tror att det är ljust så jag tog några bilder utan för att se det man själv såg.
Lagom tills vi kommit ut har regnet slutat och en man kommer förbi på sin häst och rider vidare ut i ingenstans. Vi pratar lite med prästen och sen åker vi iväg igen och stannar inte förrän i Phang Nga och äter och sen tuffar den sega biten ner mot Phuket och den ännu segare biten på norra Phuket så man bara vill koma fram så rumpan får vila, den värker nämnligen ganska så graftigt efter 20 mil.