2 juni 2009

Latmaskar är dem allihopa, allihopa.

Igår inhandlade vi parasoller eller egentligen stora paraplyer men hittar inget ord för det på svenska. Dem ska vara till caféet, de platser som inte är i hyddorna har vi bord och nu även paraplyer (?)

Nu kan det nog öppnas om bara någon enstaka dag.
Jag fick även mitt nya bankkort, toppenbra, med paketet kom också lite godis och en tidning, tack mamma.

Det som skickats från Suzuki på Samui har inte kommit och har det inte dykt upp idag så är jag ganska säker på att de är en bunt kroniska lögnhalsar men det vill jag inte tro räcker gott med den idiot som redan ljugit om vad som skickats.

Till caféet har vi tänk att någon ska laga mat, ganska så enkelt för den som kan och dessutom inte behöva betala något för allt som köpts annat än de ingredienser personen vill använda. Tyvärr är det så att INGEN har velat. De vi frågat säger att det är jobbigt och trist. Det här är folk som för övrigt har ont om pengar och gärna vill låna. Blir rent ut sagt så grymt trött på den delen här. Folk som får massor av pengar från vitingar som tycker synd om dem eller som jobbar 6 månader genom att sitta och invänta kunder som själv söker upp dem samtidigt som dem sitter med kompisar och spelar kort eller domino, resterande halvår sover dem och leker. Det här är ju inget nytt för mig att inse men tror inte jag ändå riktigt insåg tidigare hur extremt vansinnigt det är. Jag tror att dem tror avsett vad man säger att folk i väst sitter och skojar och har roligt med kompisar och får betalt för det några timmar per dag eftersom dem anser att dem sliter och jobbar hårt.

Den enda personen som är lite företagsam ska nu börja jobba som strandvakt under lågsäsong på Bangtao stranden, egentligen skulle en annan kompis också gå den utbildningen men han satt uppe hel a natten och spelade kort så han va trött och ville sova så han skippade hela iden. Det är ingen skämt utan sant, galet.

Visioner och företagsamhet är sällsynt i de kretsar jag umgåtts tidigare, men jag tycker ju om dem som kompisar så det är väl inget att haka upp sig på. Det är ju upp till var och en vad man vill göra så är det ju faktiskt.

Nu är det hög tid för att suga i sig en hallonrem.


Tillagg:
Nu sitter jag och ska posta inlagget pa ett internetstalle eftersom natet inte varit paslaget pa nagon dag. Idag kopte vi vaxter for att piffa upp omgivningen runt lilla cafet. Bilde kommer val imorrn kanske.
Pa vag for att lamna tillbaka bilen vi lanade sa fick vi erfara en lite nogrannare typ av bilransakan an vad jag tidigare upplevt, det kollades bade har och dar men saklart hade vi inget man inte fick ha. Dem letade framst droger och drog pereforia (Stavas det sa? Tror inte det)

1 kommentar:

Maria sa...

Låter lite väl tradigt det där att de inte orkar resa på arslet och försöka få ihop lite pengar istället för att lita på andra.

Vi har vänner som har skrädderi i Karon.
Nu när det är lågsäsong så kommer Noi över imorgon till Sverige och hälsar på för att ta upp lite beställningar istället för att sitta och häcka i en öde lokal och vänta på bättre tider.
Henns man stannar diktigt kvar i Phuket och sköter både deras bar och skrädderi...men de är riktigt driftiga och är inte födda med silversked i munnen utan har verkligen kämpat till sig det liv de har nu.

DET är något jag verkligen imponeras av...
Komma från ingenstans och sedan jobba sig upp...

Du får ta och piska de lite... *he he*

Ciao !!!

Maria - Thailandforum :)